Snyggaste peten i WoW – and he’s all mine!

Igår kväll tämjde jag äntligen peten jag velat ha sen Lich King släpptes – Loque’Nahak.

Jag är så jävla nöjd.

Skulle bara dra ett varv och kolla av Sholazar en gång till, för skojs skull. Inte trodde jag att katten skulle vara där, men på ett av spawnställena gick han omkring. (Tack Silverdragon för en fungerande rarespawn-databas!) Trodde att jag skulle vara tvungen att campa honom i månader, men jag har bara letat lite sporadiskt i ett par-tre veckor. Eller mycket sporadiskt till och med. Det här var kanske sjätte-sjunde vändan jag flög runt, sammanlagt.

Jag hade läst in mig lite på katten och han skulle visst ha nån pounceattack, så det var viktigt att man la freezing trappen vid sina egna fötter. Nervös som en idiot landade jag, körde abandon pet på min utbytbara ”varg” från Zul’Drak, slängde en freezing trap – men katten hann ut ur min range. Vänta några långa sekunder på cooldown på trappen, ny trap, concussive, tame, fryst katt – KLART! Det kan inte tagit mer än en och en halv minut sammanlagt. Ingen kom och störde, jag hann inte bli anfallen och avbruten av katten. En perfekt tämjning. Jag hade hjärtklappning och stickningar i händerna en kvart efteråt…

Han är så snygg. Han är så cool. Han har en dotande specialattack (samma som druttarnas moonfire). Han är min. Han är namnlös, men inte länge till hoppas jag.

Jag är så jävla nöjd. Sa jag det?

Nu kan jag inte byta ut en enda pet på den huntern. Alla fem är antingen rares eller såna som inte går att tämja längre. Men varför skulle jag vilja byta.

Huntern har nu dessa pets:

Loque’Nahak
Uhk’Loc
Spirit of Atha
Spirit of Koosu
Sapphire Hive Queen

Som en bonus tämjde min andra hunter (jodå jag har två åttisar… en bm och en surv, på samma server) Aotona i Sholazar för nån vecka sen. Trevlig goja, lagom anfallsljud och inget vingfladderljud som jag kan höra i alla fall. (Annars har fåglarnas flaxande ett ljud som är riktigt påfrestande i längden.) Han räknas dock som rovfågel, så det känns lite skumt att mata en goja med kött och fisk. Men det får man väl leva med.

Det enda som fattas nu för att göra mitt WoW-liv perfekt är en proto-drake (i vilken färg som helst) och tigermounten från Zul’Gurub.

Hatlåtarna anfaller

Jaha då var det så dags igen då. Sommaren är här, och med dem alla jävla skitlåtar som ackumulerats genom åren. Imorse plågade busschaffisen mig genom att ha på nån radiokanal där en av låtarna spelades, till min stora avsky. Och just i morse orkade jag inte gräva fram mp3-spelaren ur väskan heller, så jag utstod tre minuters utdragen tortyr.

Morgonens skitlåt var ”Ta mig till havet”. De andra låtarna som alltid ska dammas av såhär under sommaren är ”Sommartider” och ”Sommaren är kort”, plus några till. Jag hatar dem. Hatar hatar hatar.

Jag säger det igen:

JAG HATAR DEM.

Dagens ord: Vaniljsexuell

Jag har insett att jag är totalt ointresserad av allt vad kinky sex och fetischer heter. Jag är helt enkelt vaniljsexuell.

En ostmacka är en ostmacka är en ostmacka?

Öppet brev till alla tänkbara matställen & caféer som säljer ostmackor:

Kära ostmackeförsäljare!

Jag tror ni har missförstått innebörden av ordet ostmacka/ostsmörgås/ostfralla/ostwhatever. En ostmackas pålägg består av ost, det hörs ju på namnet. Hade det varit något mer på mackan så skulle den hetat ost- och [påläggs]macka, som t.ex. ost- och skinkmacka, som ju redan finns, men är något helt annat än en vanlig ostmacka. Och dyrare.

Trots detta envisas ni försäljare med att på s.k. ostmackor klämma in:

- slemmiga salladsblad
- vattniga tomatskivor
- sega paprikastrimlor
- gummiaktiga gurkskivor
- svettiga skinkskivor(!)

…och ändå kallar ni det ostmackor. Hur kommer det sig? Vilken del av ”ost” är det ni inte förstår?

Det som är extra äckligt i sammanhanget är tomat och paprika, eftersom dessa båda grönsaker lämnar efter sig tydliga spår i ostskivorna, om grönsakerna ifråga fått ligga på osten i mer än fem minuter eller så. Grönsakerna både färgar och smakar av sig på osten, och plötsligt smakar hela mackan tomat eller paprika istället för ost.

Så. Jävla. Skitäckligt.

Varför kan ni inte bara göra mackorna som de ska göras? Här följer ett enkelt recept på en bra ostmacka:

1 bröd av valfri sort, gärna av frallatyp så att den blir en dubbelmacka
2 ostskivor
smör eller margarin av valfri sort, men helst riktigt smör eller Bregott

Gör så här:
Dela brödet om det är av frallatyp. Bred lagom mycket smör på bägge halvorna. Lägg en ostskiva på varje brödhalva, och lägg sedan ihop halvorna.

Färdigt!

Om ni följer det här receptet så kommer era ostmackor att bli utmärkta. Om ni sen vill garnera dessa mackor med en massa blaj, var så vänliga och skriv det på mackans etikett (eller liknande) och kalla dem för ost- och [påläggs]macka istället, så att man som hugad smörgåsköpare vet vad man får. Jag har otaliga gånger köpt mig en ostmacka och trott mig få just en ostmacka, för att sedan bita i den och upptäcka den hårda vägen att det trots allt minsann hade gömts en vidrig paprikastrimla mellan ostskivorna.

Gör om – gör rätt, kära ostmackeförsäljare.

Tack för ordet.
/Degbunke

Handslaget säger allt?

Gud vad det är obehagligt att skaka hand med folk som inte har ett vettigt handslag. Det finns lite olika varianter på läbbigheterna:

Halvslaget – man får bara halva handen av den man hälsar på, ofta genom att hälsaren lyckas böja sin hand så att enbart fingrarna hamnar i ens egen. Praktiseras ofta av äldre (kanske de har ont i händerna och vill inte bli klämda på).

Den döda fisken – man får en slapp mjuk läskig hand i sin, helt utan skelett känns det som. Praktiseras ofta av kvinnor oavsett ålder (vågar de inte ta i ordentligt, eller?).

Den halva fisken – en lite ovanlig kombination av bägge ovanstående varianter – man får slappa fingrar i sitt grepp.

De här handslagen vill i alla fall inte jag råka ut för. Sådana här blaskiga handslag ger inte precis något större förtroende för den jag hälsar på, det känns nästan lite lömskt, som om personen är lite oärlig eller undanglidande.

Ett kort, fast handslag är trevligast, och ger bäst intryck.

Vårens kräkmedel

Vårens kräkmedel är helt klart låten ”Nothing to worry about” med Peter Bjorn and John.

Falsksjungande barnkörer får mig att må illa. Speciellt när de sjunger med gääääääälla röster.

Det fanns en motsvarande skitlåt i höstas också, som jag tror var med Lykke Li, men jag är inte riktigt säker. Hemska vissliga falsksjungade barnröster var det i alla fall.

Tack men nej tack. =P

Questhelper eller questcheater?

För ett par veckor sen lade jag in Questhelper, i samband med att jag migrerade en av mina alts. Jag har inte använt det förut, under två års spelande, så jag hade ingen riktigt aning om hur det skulle funka. Hittills har jag konsulterat Thottbot och Wowhead stup i kvarten, och även om jag fortfarande måste ta till dem ibland så är det bara en bråkdel av hur det var förut.

Min första reaktion:
”Shit vad smidigt och vad fort det går!”

Min andra reaktion:
”….men det här är ju fusk….?”

Lite fuskigt känns det faktiskt, men jag tröstar mig med att jag redan levlat upp ett par gubbar till max, och en drös med alts till typ hälften. Så det känns ok att fuska nu. Om det nu är fusk.

För att citera en gammal favoritfilm, Göta Kanal:
”- Sånt här kallas fusk!
- Det bekymrar väl inte dig?
- Näe! Men det kallas det!”

Farväl PvP, it’s been a bumpy ride

Efter ganska exakt ett års spelande på en pvp-server så ger jag upp. Jag orkar inte spela när jag blir gankad var femte minut. Och jag suger verkligen på world-pvp, jag är liksom aldrig riktigt beredd på att bli anfallen, så jag brukar bara stå stilla och låta mig dödas. Det är liksom enklast så. Men nu har jag tröttnat. Fyra av mina alts på pvp-servern ska flyttas till en pve istället. Min main får vara kvar så länge, jag kör lite raids med den emellanåt, med mitt guild där.

En av altsen har jag redan flyttat. Vilken lättnad att kunna questa ifred… Jag har för första gången kunnat göra questarna i Tarren Mill, det var helt omöjligt förut. Stranglethorn har jag återvänt till också, det var ett favoritområde på min förra pve-server, men på pvp-servern gick det aldrig att vara där. Gank city, säger jag bara.

Nu flyter levlandet på med en himla fart. Dessutom har jag lagt in Questhelper, så det påverkar säkert farten också.

Tack och adjö, world pvp. Det var inte kul så länge det varade.

Nejmen titta!

The very oerhörda Baristan is tillbaks!

Det var på tiden. Nu vet jag var stället ligger också så det kanske är dags att knalla dit och få sig en fika och en utskällning. Hehe. ;)

I huvudet på en barista

Northrend? Ja jo… eller nåt…

Jaha, efter ett par månaders skavande i Northrend kan jag sammanfatta WotLK på följande sätt:

Positivt:

Tack Blizzard för de nya roliga petsen, och för chansen att få tämja exotics. Min hunter bugar och bockar. Men jag vill fortfarande kunna tämja ALLA dinosarna i Un’Goro. Och de där röda ormarna i Gundrak.

Petsens talent tree är smidigare än det gamla systemet. Tyvärr medförde det att kompisens imbatiger (Rak’Shiri) tappade en jävla massa damage. Hon blev inte glad. Själv märkte jag inte riktigt samma jättenerfning av min gorilla, den är fortfarande bra.

De nya mountsen är ett trevligt tillskott för oss som är mounthoror. Sydde mig en flygande matta också, strax före nyår. Trevlig liten sak. Och 20.000-gulds-mammuten ska jag ha. Nån gång.

Att ta sig till lvl 80 var inget slita-håret-från-huvudet, utan relativt smidigt. Nice. Det var värre i Outland mellan 60-70.

Smart att man kan köpa en tabard och ha på sig i instancer för att samla rep med vald fraktion.

Trevligt med många dailies så att man kan få ihop lite cash om man orkar hålla på med dem.

Neutralt:

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta med achievements. Visst är det skoj att få en, men jag samlar inte på dem. Skulle möjligen vara den där med femtio mounts så jag kunde få en sån där snygg gulblek drake att flyga på då.

Jag vet inte heller riktigt vad jag ska tycka om det här ”tidsförskjutningsssystemet” eller vad man nu ska kalla det. Dvs, om jag och kompisen ligger på olika ställen i samma questserie så kan vi inte hjälpa varandra. Detta pga att vi inte ens ser varandra, för vi är ju inte ”i samma tid”. Man blir liksom tvingad att questa ihop hela serier, eller tvingad att pugga på vägen. Ingetdera är att föredra. Systemet är väl en kul grej, och kanske verkade jättebra på papperet, men i praktiken krånglar det till saker och ting en del. Som tur är så är det inte över hela Northrend.

Negativt:

Uppenbarligen har mer grafik kleggats in i spelet, eftersom mitt 512 Mb-graffekort inte längre orkar med (och innan WotLK var det aldrig några större problem, utom möjligen i Shattrath). Och jag vill inte sänka grafiken igen i spelet, fan. Står man i Dalaran när man loggar in så hinner man både fika och gå på dass innan allt är inladdat (inklusive min char) och det har slutat lagga någorlunda. Men det laggar ändå. Min framerate brukar ligga på max 15 där, om jag har tur. Normalt är typ 3-5 fps. Över huvud taget är frameraten synnerligen låg i Northrend, så det måste vara överlastat med grafik. Hoppar man tillbaks till Orgrimmar så svischar fps-en upp till 57. Där den liksom borde ligga hela tiden.

Northrend är ett riktigt trist område, tyvärr. Grizzly Hills är rätt trevligt, och Sholazar Basin är väldigt mysigt. Den lilla exotiska oasen i Dragonblight likaså. Men resten är tämligen ointressant. Alldeles för mycket is och snö och skit. Har spelskaparna nånsin varit i Norden (som det ju nånstans ska föreställa, är meningen) eller gissar de bara? Ta Icecrown till exempel – skittråkig blågråvit färgskala över hela kartan. Man blir ju less på det efter fem minuter. Och det är här jag farmar tyg i timtal. Suck.

Apropå tyg, varför är det så evinnerligt taskig droprate på tyget i Northrend?? I Outland har jag mina ställen där det går att få ihop netherweave hur enkelt som helst, men nu är det ett mycket drygt jobb att få ihop frostweave. Och att sen få ihop till Imbued Frostweave känns nästan hopplöst. Och då är min char ändå tailor och har nån gullig liten spell (eller ja, den ligger i spellbooken iaf) som säger att det ”ibland droppar en extra cloth från mobsen i Northrend”. Exakt vad detta innebär rent praktiskt har jag inte mycket aning om. Om jag nu får extra drops ibland så undrar jag ju lite stillsamt hur dålig dropraten egentligen är.

Varför, varför, varför är all gear så inihelvete tråkig nuförtiden? Allting är gråvittbrunsvart med sliten look och pälsklädda kanter. Alla svärd ser ut som matt sliten sten. Vafan?! Jag läste nån recension där killen som skrev var lyrisk över den nya gearen, för den såg ju så realistisk och vuxen ut, och borta var ”de rosa byxorna man fick i Outland”. Nu är väl inte WoW precis känt för sin realistiska gear, och jag hade helst sett att det hade så förblivit. Jag vill inte ha ”realistisk” gear, det är ju så fuuuuuuult och grått och trist. Och nu ser alla lvl 80s exakt likadana ut. Jag vill inte ha vuxet, jag vill inte ha realism. Jag vill ha de rosa byxorna från Outland. Trots att jag avskyr rosa.

Northrend är på nåt vis ganska deprimerande med sin avsaknad av färger. Det ser inte ut sådär i Norden. Var är vårfärgerna? Var är höstfärgerna? Var är sommarhimlarna och solen? Inte i Northrend i alla fall, varken i omgivningen eller i hur folk ser ut.

———-

Jag är lite kluven, alltså. Somligt är bra, annat är skitkasst. Men man kan väl inte få allt.

…men kan man få ett par rosa epicbyxor? Snälla…?