För mycket WoW..?

Du vet att du har spelat för mycket World of Warcraft när du…

…drömmer om spelet på nätterna
…sitter rastlös på jobbet och planerar vad du ska göra i spelet när du kommer hem
…dessutom inte kan komma hem fort nog
…tar långa omvägar runt djur på stan för att de inte ska aggra på dig
…redan planerar vad din nästa karaktär ska heta, vilken ras den ska vara och vilka yrken den ska ha, trots att din nuvarande karaktär bara är level 14
…inte vågar gå i närheten av människor du möter på väg till jobbet, eftersom du inte vill bli gankad
…tvingar dig själv att gå ut och handla mat, trots att du egentligen inte vill (men man måste ju tyvärr äta också)
…plötsligt inser att hela ditt liv kretsar kring spelet

En WoW-newb rapporterar, del 2

Satt hela kvällen igår och levlade upp min warlock till lvl 11, och min hunter till lvl 10. Det sista jag gjorde innan jag tvingade mig själv att sluta spela var att ge huntern sin första pet – wahoo! Warlocken hade ju redan sin imp, men huntern behövde verkligen också en pet. Det blev en puma, de är snygga. Dessutom äter den kött och därför bör jag inte få några större problem att hitta mat till den. Min kompis har en sköldpadda som bara äter fisk, så hon har lite svårare att snabbt hitta mat, med följden att sköldisen lackar ur ibland när den inte fått käka på ett tag. Tänkte försöka undvika att det händer för ofta med min puma.

Warlocken fick byta vapen till svärd också, äntligen. Mesdolkar är inte min stil.

Har nu varit runt i två städer, Undercity och Thunder Bluff, och bägge städerna är röriga… Undercity var värst, jag hittade inte ut, utan fick be en annan spelare om hjälp. Och jag hade aldrig insett att det fanns hissar om han inte visat mig, det fanns ju ingen som helst antydan till det, bara en vägg. Orgrimmar ska tydligen vara ännu rörigare, enligt kompisen. Varför konstruera så röriga städer? Ska man behöva ägna flera timmar åt att ta sig runt inne i en jäkla stad, där vill man väl snabbt hitta traders, värdshus osv? Knäppt.

En WoW-newb rapporterar

Levlade upp min odöda warlocktjej till lvl 9 igår. Blev överlycklig när jag hittade en snygg röd robe med högre armor än vad-det-nu-var-hon-hade-innan som gjorde att hon gick runt med kortbyxor. Hon såg inte klok ut i dem, men nu jäklar är hon snygg igen.

Letade som en galning efter kaptenen i en quest, utan resultat. Men idag har jag tittat på Thottbot så nu vet jag var han är. Tror jag. Hehe.

Litet besviken dock på att warlocken börjar med en liten ynklig vesen dolk. Jag ville ha ett svärd jag, men icke sa nicke. Får väl kosta på mig att träna henne sen när det blir tillfälle. Hon har ju sina spells. Men ändå, en pyttedolk är ju lite fånigt tycker jag, som gillar overkill. The bigger the better.

Lade upp lite hemsydda grejer på AH också, få se om nån velat köpa dem. Nu sitter jag på jobbet och vill bara gå hem och spela. Fan ska man behöva jobba för? Bläh!

Att gå emot sina principer

Av prinicp anser jag att det är übersnålt av spelhusen att ta betalt för onlinespel. Sen kan de stå där och försöka slå i folk att månadsavgiften går till serverunderhållet - yeah yeah, my ass. De vill såklart också gå med vinst, precis som alla andra företag. OK om man fick spelet gratis och sen pröjsade varje månad, sure thing, men att man som spelare måste kräkas upp femhundra spänn för ett spel och sedan fortsätta att punga ut med 120 spänn i månaden för att kunna spela, det är snålt, snålt, snålt.

Jag har inte så många principer – tror jag – men de jag har brukar jag hålla stenhårt på. Så när jag någon gång går emot dem så blir det tämligen obekvämt, jag vet egentligen inte riktigt hur jag ska förhålla mig till mig själv i de lägena – i synnerhet som de inte uppstår särskilt ofta. Eftersom jag ju är principfast. Oftast. Och en av mina principer är att aldrig spela spel som kostar pengar varje månad, eftersom det som sagt är snålt av spelbolagen. Jag vet inte hur många gånger jag förklarat för mina kompisar och andra att det minsann ”aaaaldrig skulle falla mig in”.

Och likt förbannat sitter jag här nu, med ett nyinköpt World of Warcraft och känner mig överlycklig över att få spela ett så askul spel. Jag vet inte vad jag ska skylla på heller. Hjärntvätt (av spelande kompisar)? Eller mitt allerstädes närvarande loot-horeri? I vilket fall så känns det lite mysko, eftersom jag fortfarande anser att det är fel att betala för att spela. Men nånstans får jag väl ge mig, och tigande betala, för spelet är ju oemotståndligt. I helgen hittade jag och polaren lila påskägg med godis i, mitt ute på prärien, och jag skrattade också gott åt den något griniga impen som min andra gubbe precis lärt sig frammana – ”This was NOT in my contract!”. Hahaha!

Men… trots min eufori över spelet så kan jag ändå inte komma ifrån den gnagande känslan att det här är fel, rent principiellt. Jag har ju gjort nåt som jag aldrig nånsin skulle.

Varför måste Blizzard nödvändigt vara såna jävlar på att göra bra spel….

Jag erkänner: jag har åkt dit, och det rejält. Skit också…

Dibbe reloaded

I söndags återupplivade jag mitt gamla Diablo 1. Vilken nostalgi… Nu minns jag varför jag var så besviken på Diablo 2 när det kom – ettan har ju en underbart skön svart spökkänsla som inte tvåan kommer i närheten av för fem öre. OK, jag började snabbt gilla tvåan också, när det begav sig, men ettan har trots allt sin egna charm. Lyckades ladda ner rätt patch igår också (note to self: använd winNT-patchen till winXP, och inte win95-patchen…), så jag till slut kom ut på battle.net. Och efter nån halvtimmes nätspelande dök det upp en till spelare i mitt spel. Vilken chock. Jag trodde jag var ensam om att spela det här gamla tröskverksspelet, men nej, tydligen inte.

Och det är svårt också. Lättare att dö än i tvåan, sämre vapen och rustningar, och ingen mana regeneration heller, så man tvingas ha halva inventoryt full med potions.

Och.. om jag minns rätt så är Dibbe extremsvår att slå. Det är upprepade hit-and-runs som gäller, plus att lille Dibbe hela tiden slänger Armageddon i huvudet på ens stackars lilla spelare. Jag bävar redan för hur mycket stryk jag kommer att få när jag väl tagit mig ner till helvetets lägsta nivå. Brrr…

Jag har även expansionen, Hellfire, men den har jag aldrig spelat, så nu ska jag ta mig igenom den också när jag har sparkat Dibbes arsle. Ska faktiskt bli intressant att se hur Hellfire ser ut.