Att gå emot sina principer

Av prinicp anser jag att det är übersnålt av spelhusen att ta betalt för onlinespel. Sen kan de stå där och försöka slå i folk att månadsavgiften går till serverunderhållet - yeah yeah, my ass. De vill såklart också gå med vinst, precis som alla andra företag. OK om man fick spelet gratis och sen pröjsade varje månad, sure thing, men att man som spelare måste kräkas upp femhundra spänn för ett spel och sedan fortsätta att punga ut med 120 spänn i månaden för att kunna spela, det är snålt, snålt, snålt.

Jag har inte så många principer – tror jag – men de jag har brukar jag hålla stenhårt på. Så när jag någon gång går emot dem så blir det tämligen obekvämt, jag vet egentligen inte riktigt hur jag ska förhålla mig till mig själv i de lägena – i synnerhet som de inte uppstår särskilt ofta. Eftersom jag ju är principfast. Oftast. Och en av mina principer är att aldrig spela spel som kostar pengar varje månad, eftersom det som sagt är snålt av spelbolagen. Jag vet inte hur många gånger jag förklarat för mina kompisar och andra att det minsann ”aaaaldrig skulle falla mig in”.

Och likt förbannat sitter jag här nu, med ett nyinköpt World of Warcraft och känner mig överlycklig över att få spela ett så askul spel. Jag vet inte vad jag ska skylla på heller. Hjärntvätt (av spelande kompisar)? Eller mitt allerstädes närvarande loot-horeri? I vilket fall så känns det lite mysko, eftersom jag fortfarande anser att det är fel att betala för att spela. Men nånstans får jag väl ge mig, och tigande betala, för spelet är ju oemotståndligt. I helgen hittade jag och polaren lila påskägg med godis i, mitt ute på prärien, och jag skrattade också gott åt den något griniga impen som min andra gubbe precis lärt sig frammana – ”This was NOT in my contract!”. Hahaha!

Men… trots min eufori över spelet så kan jag ändå inte komma ifrån den gnagande känslan att det här är fel, rent principiellt. Jag har ju gjort nåt som jag aldrig nånsin skulle.

Varför måste Blizzard nödvändigt vara såna jävlar på att göra bra spel….

Jag erkänner: jag har åkt dit, och det rejält. Skit också…