Varför är Gröna Lund så sunkigt?

I år har jag varit en tämligen flitig besökare på Grönan, och därmed också stått mycket i köer. Under köandet har jag lagt märke till något ganska underligt, och tråkigt. Grönan är skabbigt. Överallt. Kladdigt målade staket och byggnader, som dessutom ofta har färger som verkar ha dröjt kvar sen 1980-talet – pastellgult och mintgrönt och gud vet allt. Det finns inget som helst genomgående arkitektoniskt tema bland alla lottstånd och andra byggnader heller, allt verkar ditslängt lite på en höft, och sen fått en hink kvarbliven 80-talsfärg över sig. På många ställen är färgen tydligt avskavd och sedan bristfälligt ”lagad” med lite ny färg av samma nyans. I taket vid kön till radiobilarna t ex, har man målat mycket slarvigt, vilket resulterat i tydliga färgdropp på fel ytor. Lottstånden och de andra butiksbyggnaderna känns mycket som kulisser, med falska fönster och dörrar på ”ovanvåningen”, en våning som inte existerar utan bara är en hög vägg utåt mot gångvägen framför. Kommer man upp en bit ovanför så ser man direkt att det bara är på låtsas.

En annan sak som också slagit mig i sommar är att de målade figurer som finns lite överallt inte sällan är synnerligen groteska, och liknar ibland något som taget ur tidningen MAD eller värre. Vid JetLine finns ett lottstånd på vars pastellfärgade fasad det sitter en bild på en kille med en lång näsa som böjer sig tillbaka in i killens mun. Är det humor? Och om det inte ska vara humor, vad ska det då vara?

Detta groteska går även igen i två av åkattraktionerna: Blå Tåget och Kärlekstunneln(!), vilka helt uppenbart är designade av samma person. Eller åtminstone är modellerna i dessa två gjorda av samma person. I tåget kan jag förstå det, där ska man ju bli skrämd (vilket man dock tyvärr inte blir, knappt ens som barn), men i Kärlekstunneln….? Jag har åkt tunneln många gånger, och tyckt att den har varit en stillsam gullig liten sak, med små älvor och sagofigurer, men i år när jag såg en uppskrämd gråtande liten unge komma ut ur den med sin förälder så tittade jag efter lite bättre. Då visade det sig att alla figurerna där inne såg likadana ut som figurerna utanpå Blå Tåget. De har alla samma sorts utseende: groteskt stora munnar med mycket spetsiga läppar, likaledes groteskt stora sneda spetsiga ögon som har nåt halvt mentalsjukt i blicken. Alla figurerna log, och såg därmed ut som om de när som helst skulle öppna sina munnar och visa upp två rader sylvassa rovdjurständer. Inte undra på att ungen var livrädd när han kom ut, det där var minsann ingen gullig sagotunnel, det var rena skräckkabinettet.

Den här sunkigheten i byggnader och färger syns nu än mer tydligt när den nya berg- och dalbanan Kvasten dykt upp. Kvasten är supersnygg, har en läcker design runt omkring sig med ett häxhus och ett troll, och mot bakgrund av detta så ter sig resten av Grönan som en soptipp. Det enda som kan matcha litegrann är faktiskt Spökhuset, och även Lustiga Huset – som har originalarkitektur från det gamla som brann. Resten ser ut som nåt överblivet mobilt tivoli, ungefär.

Här kan man jämföra med Liseberg. Att Liseberg är dubbelt så stort till ytan och har en parkanläggning kan man ju inte matcha på Grönan, som ju inte har den ytan att leka med. Men på Liseberg har alla byggnader en hyfsat genomtänkt linje i färg och arkitektur. Man har olika design på olika delar av parken, men man håller ihop områdena tydligt (ruffiga hamnbyggnader vid kajen, rosavita paviljonger runt entrén, mycket trä runt Balder och Kållerado, osv).

Mitt förslag till Gröna Lund är följande: renovera hela parken och skapa en genomgående stämning, ett tema som håller sig. Vill man bevara känslan av ett klassiskt gammalt tivoli (som det ju faktiskt är, Grönan har funnits länge) så kan man ju lätt göra det genom att ge hela parken tydlig prägel av valfritt årtionde. En park i 1940-talsstil vore snyggt. Eller 1950-tal. Till exempel. Eller så kan man hänga på Kvastens snygga design och göra en sagopark över det. Till exempel. Bara man gör någonting genomtänkt. Nu är det bara en enda soppa alltihop.

Sen kan jag bara beklaga att Blå Tåget är ett mesigt spöktåg, som enbart ger hörselskador istället för att skrämmas. Vem sjutton blir rädd för dammiga gamla figurer i papier-maché nuförtiden? Det är också mycket synd att Kvasten snodde mark från två av de trevligare gamla attraktionerna, Pariserhjulet och DiscoJet. Och att sälja Pariserhjulet till Indien borde det varit spöstraff på, det var ju faktiskt ett gammalt fint hjul i sig. Varför sälja det? Varför inte bara flytta det, eller montera ner i väntan på plats? Synd.

Och vad gäller Kvasten – varför i hela friden blev den så kort? Det är inte värt att köa halvtimmesvis för att få åka i en (1) liten ynka minut, faktiskt. Även om den är jätteskön. Förresten, man får köa längre än så, eftersom den enda vettiga platsen att åka den på är längst fram, och då måste man ju stå i ännu en kö när man väl slingrat sig igenom serpentinkön utanför. Kvasten kunde gott få vara tre gånger så lång, och den skulle ändå inte kännas lång. Och snälla söta rara, ta bort den där enerverande häxans röst inne i huset! Man hinner höra den minst 30 gånger medan man köar, och den är bara jobbig och dryg. Resten av huset, designen och musiken är ju en tydlig Harry Potter-pastisch, och det är väl gott nog. Häxans röst behövs inte, man begriper ändå. Jag tycker synd om personalen därinne, som ska tvingas höra det där kacklandet hela sin arbetsdag.

Hur blir det förresten med den omdiskuterade utbyggnaden på bilparkeringen – kommer den nånvart eller?