Nejmen titta!

The very oerhörda Baristan is tillbaks!

Det var på tiden. Nu vet jag var stället ligger också så det kanske är dags att knalla dit och få sig en fika och en utskällning. Hehe. ;)

I huvudet på en barista

Värvare på stan suger ankskit.

För några veckor sen stod jag och en kompis utanför Stockholms central, lite slött lutade mot en vägg. Solen sken och vi var allmänt avslappnade i väntan på kompisens tåg.

Då såg jag honom på långt håll. En spenslig kille i tjugoårsåldern, fyrkantiga plastbrillor och indielugg, t-shirt och jeans. I handen hade han en pärm. Jag såg direkt att han var en typisk PMU – Politiskt Medveten Ungdom, och att han garanterat var utsänd från nån organisation för att värva medlemmar och/eller samla in pengar. Han styrde stegen mot oss, och vi hann inte komma undan. (FAN!)

Mycket riktigt. Den lille spenslige kom från en välrenommerad organisation – vi kan kalla den Greenpeace, för den heter det. Han gick rakt på oss och började hålla sin robotliknande inrepeterade föreläsning om miljöförstöring och gud vet allt. Ställde frågor till oss om vi kände till Greenpeace, vad vi tyckte om dem, vad vi själva gjorde för att minska miljöförstöringen, och andra frågor som tydligt var till för att ge oss dåligt samvete.

Slutligen kom han såklart fram till slutklämmen – han ville värva oss till sin organisation. Jag svarade med att fråga om det fanns nån hemsida där man kunde gå in och anmäla sig. Han sa att jo, det fanns det, men han ville ju helst att vi skulle anmäla oss till honom direkt. Där avbröt jag honom i hans intränade svada och sa ”jaha, och du vill förstås att jag ska ge dig mitt bankkontonummer här och nu?” (jag har nämligen råkat ut för den här sortens värvningar förut). Han svarade glatt ja på min fråga, varpå jag sa att jag tyvärr inte lämnar ut mitt kontonummer till folk ute på stan.

Nu följde en envis diskussion mellan honom och mig, där han på alla sätt försökte förklara att han ju inte kunde göra något med mitt konto, att jag skulle få exakt samma blankett hemskickad som den han hade med sig ifall jag anmälde mig på hemsidan, att han hade legitimation och bevis från Greenpeace att han var den han utgav sig för att vara osv osv osv. Jag höll dock ställningen och påpekade att jag inte ville lämna ut mitt konto till folk på stan, oavsett hur mycket bevis han kunde fiska fram. Jag sade också att jag var starkt emot principen att organisationer går på folk ute på stan på det här sättet, och att jag inte misstrodde just honom, utan att det var principen jag var emot. (Och dessutom – vem fan går runt med sitt kontonummer uppskrivet?!)

Till slut gick han sin väg, samtidigt som han skakade på huvudet, ungefär som att han tyckte att jag var knäpp. Och i så fall fick han tycka det.

Jag tycker att det är ett jävla oskick av Greenpeace och andra organisationer att låta dessa PMU:er gå runt på stan och värva folk på detta sätt. Det är ju uppenbart att ungdomarna har provision på hur många de värvar, annars skulle han inte varit så envis. Det är också ett jävla oskick att gå fram till folk som står still på ställen där de inte kan gå undan från påstridiga värvare. Greenpeace gör ett bra jobb ute i världen, men jag vill själv välja om och när jag går med i deras organisation, jag vill inte under några som helst omständigheter bli påhoppad av värvare. Hade det stått ett litet torgstånd med informationspersonal och anmälningsblanketter osv så hade chansen varit mycket större att jag gått fram till dem – för då hade valet varit mitt och inte värvarens.

Som det var nu så blev jag bara negativt inställd till Greenpeace istället, på grund av deras löjliga försäljaraktiga värvningsmetoder. Jag hatar gatuförsäljare, och det här är lika illa.

Låt mig gå på stan ifred, for fuck’s sake!

Varför är Gröna Lund så sunkigt?

I år har jag varit en tämligen flitig besökare på Grönan, och därmed också stått mycket i köer. Under köandet har jag lagt märke till något ganska underligt, och tråkigt. Grönan är skabbigt. Överallt. Kladdigt målade staket och byggnader, som dessutom ofta har färger som verkar ha dröjt kvar sen 1980-talet – pastellgult och mintgrönt och gud vet allt. Det finns inget som helst genomgående arkitektoniskt tema bland alla lottstånd och andra byggnader heller, allt verkar ditslängt lite på en höft, och sen fått en hink kvarbliven 80-talsfärg över sig. På många ställen är färgen tydligt avskavd och sedan bristfälligt ”lagad” med lite ny färg av samma nyans. I taket vid kön till radiobilarna t ex, har man målat mycket slarvigt, vilket resulterat i tydliga färgdropp på fel ytor. Lottstånden och de andra butiksbyggnaderna känns mycket som kulisser, med falska fönster och dörrar på ”ovanvåningen”, en våning som inte existerar utan bara är en hög vägg utåt mot gångvägen framför. Kommer man upp en bit ovanför så ser man direkt att det bara är på låtsas.

En annan sak som också slagit mig i sommar är att de målade figurer som finns lite överallt inte sällan är synnerligen groteska, och liknar ibland något som taget ur tidningen MAD eller värre. Vid JetLine finns ett lottstånd på vars pastellfärgade fasad det sitter en bild på en kille med en lång näsa som böjer sig tillbaka in i killens mun. Är det humor? Och om det inte ska vara humor, vad ska det då vara?

Detta groteska går även igen i två av åkattraktionerna: Blå Tåget och Kärlekstunneln(!), vilka helt uppenbart är designade av samma person. Eller åtminstone är modellerna i dessa två gjorda av samma person. I tåget kan jag förstå det, där ska man ju bli skrämd (vilket man dock tyvärr inte blir, knappt ens som barn), men i Kärlekstunneln….? Jag har åkt tunneln många gånger, och tyckt att den har varit en stillsam gullig liten sak, med små älvor och sagofigurer, men i år när jag såg en uppskrämd gråtande liten unge komma ut ur den med sin förälder så tittade jag efter lite bättre. Då visade det sig att alla figurerna där inne såg likadana ut som figurerna utanpå Blå Tåget. De har alla samma sorts utseende: groteskt stora munnar med mycket spetsiga läppar, likaledes groteskt stora sneda spetsiga ögon som har nåt halvt mentalsjukt i blicken. Alla figurerna log, och såg därmed ut som om de när som helst skulle öppna sina munnar och visa upp två rader sylvassa rovdjurständer. Inte undra på att ungen var livrädd när han kom ut, det där var minsann ingen gullig sagotunnel, det var rena skräckkabinettet.

Den här sunkigheten i byggnader och färger syns nu än mer tydligt när den nya berg- och dalbanan Kvasten dykt upp. Kvasten är supersnygg, har en läcker design runt omkring sig med ett häxhus och ett troll, och mot bakgrund av detta så ter sig resten av Grönan som en soptipp. Det enda som kan matcha litegrann är faktiskt Spökhuset, och även Lustiga Huset – som har originalarkitektur från det gamla som brann. Resten ser ut som nåt överblivet mobilt tivoli, ungefär.

Här kan man jämföra med Liseberg. Att Liseberg är dubbelt så stort till ytan och har en parkanläggning kan man ju inte matcha på Grönan, som ju inte har den ytan att leka med. Men på Liseberg har alla byggnader en hyfsat genomtänkt linje i färg och arkitektur. Man har olika design på olika delar av parken, men man håller ihop områdena tydligt (ruffiga hamnbyggnader vid kajen, rosavita paviljonger runt entrén, mycket trä runt Balder och Kållerado, osv).

Mitt förslag till Gröna Lund är följande: renovera hela parken och skapa en genomgående stämning, ett tema som håller sig. Vill man bevara känslan av ett klassiskt gammalt tivoli (som det ju faktiskt är, Grönan har funnits länge) så kan man ju lätt göra det genom att ge hela parken tydlig prägel av valfritt årtionde. En park i 1940-talsstil vore snyggt. Eller 1950-tal. Till exempel. Eller så kan man hänga på Kvastens snygga design och göra en sagopark över det. Till exempel. Bara man gör någonting genomtänkt. Nu är det bara en enda soppa alltihop.

Sen kan jag bara beklaga att Blå Tåget är ett mesigt spöktåg, som enbart ger hörselskador istället för att skrämmas. Vem sjutton blir rädd för dammiga gamla figurer i papier-maché nuförtiden? Det är också mycket synd att Kvasten snodde mark från två av de trevligare gamla attraktionerna, Pariserhjulet och DiscoJet. Och att sälja Pariserhjulet till Indien borde det varit spöstraff på, det var ju faktiskt ett gammalt fint hjul i sig. Varför sälja det? Varför inte bara flytta det, eller montera ner i väntan på plats? Synd.

Och vad gäller Kvasten – varför i hela friden blev den så kort? Det är inte värt att köa halvtimmesvis för att få åka i en (1) liten ynka minut, faktiskt. Även om den är jätteskön. Förresten, man får köa längre än så, eftersom den enda vettiga platsen att åka den på är längst fram, och då måste man ju stå i ännu en kö när man väl slingrat sig igenom serpentinkön utanför. Kvasten kunde gott få vara tre gånger så lång, och den skulle ändå inte kännas lång. Och snälla söta rara, ta bort den där enerverande häxans röst inne i huset! Man hinner höra den minst 30 gånger medan man köar, och den är bara jobbig och dryg. Resten av huset, designen och musiken är ju en tydlig Harry Potter-pastisch, och det är väl gott nog. Häxans röst behövs inte, man begriper ändå. Jag tycker synd om personalen därinne, som ska tvingas höra det där kacklandet hela sin arbetsdag.

Hur blir det förresten med den omdiskuterade utbyggnaden på bilparkeringen – kommer den nånvart eller?

SL, SL, gamle vän…

”SL, SL, gamle vän, roligt att du lever än….”

Ja nu handlade ju låten om SJ, en gång i tiden, men ändå. Har sett det nya zonsystemet och priserna, och herreminje vilken soppa. Tre olika prisnivåer (om man inte har SL-kort vill säga), dyrare, och krångel och trams med zoner, femtioelva olika sätt att köpa biljetter osv osv.

Hade det inte varit smartare om den återinförda trängselskatten fått gå till SL istället, som det var menat från första början? Så hade vi kunnat behålla det billiga enhetspriset på SL-biljetterna och sluppit allt krångel.

Jag är så himla tacksam att jag behöver använda månadskort, så jag slipper det där krånglandet, och jag lider med dem som köper enkelbiljetter och måste hålla allt det där trassliga i huvudet.

Suck.

Kära småbarnsmamma…

Jag har alltsom oftast lagt märke till hur somliga (dock inte alla!) mammor med småbarn beter sig på tunnelbanan, pendeln, bussar, tåg och andra offentliga platser. Jag som tjej förväntas titta på, kommentera, prata / gulla med deras små telningar, men eftersom jag är totalt ointresserad av småbarn (och då menar jag verkligen ointresserad) uppstår ibland situationer som de stackars mammorna inte kan hantera. Därför vill jag nu en gång för alla tala om följande:

Nej, jag kommer inte att titta på ditt barn, oavsett om du kör fram barnvagnen under näsan på mig, tar upp ungen och uppenbart visar upp den samtidigt som du ger mig uppfordrande blickar och dito leenden. Jag kommer att fortsätta titta ut genom bussfönstret.

Nej, ditt barn är inte ett mirakel, och du har inte gjort nåt som ingen annan gjort förut. Det föds ett oräkneligt antal barn varje dag i världen. Varför skulle just ditt barn vara speciellt för nån annan än sin familj.

Nej, ditt barn är inte gulligt. Inte på minsta sätt, faktiskt. Jag har bara sett tre (3) söta småbarn i hela mitt drygt 30-åriga liv, och det ska fruktansvärt mycket till om jag ska tycka nåt sånt.

Nej, det är inte gulligt med barn som skrikskrattar eller skrikgråter på bussen när man sitter och är trött på morgonen eller på kvällen. Se för fan till att de håller tyst, hur svårt kan det vara?!

Nej, det är inte gulligt med barn som (ofta skrikande) springer i gångarna på typ tåg och pendeltåg, och dessutom ibland drar andra passagerare i ärmar och byxben. Håll ungarna på sin plats, bredvid dig, så att du har koll på dem.

Nej, det är faktiskt jävligt osmart att på t ex tåget eller bussen uppmuntra en redan övertrött unge att titta ut genom fönstret och säga ”titta på kossorna! – oooh titta, en tottohäst!”, för att avleda ungens uppmärksamhet så den ska sluta vara så grinig och ledsen. En trött unge behöver sova. Se till att han/hon får det istället för att hålla den stackaren vaken ännu längre.

Nej, du har ingen som helst rättighet att låta dina barn bete sig som ouppfostrade skitungar på offentliga platser bara för att du är förälder. Faktiskt.

Nej, du har inte heller någon som helst rättighet att låta bli att visa dina medpassagerare hänsyn bara för att du är förälder. Faktiskt.

Nej, det är inte ett dugg trevligt att behöva se nyblivna mammor amma sina barn offentligt. Det är tvärtom synnerligen osmakligt att behöva se det. Gå undan nånstans, sitt inte på Ica eller bibblan, för guds skull.

Nej, bara för att jag är tjej så måste jag inte automatiskt tycka om småbarn. Och det gör jag inte heller, vilket är ganska uppenbart – så sluta pesta mig med era ungar, tack!

Det lustiga i sammanhanget är att det aldrig är pappor med småbarn som beter sig såhär. Det är mammorna som ska visa upp och skryta med sina barn, och att de lyckats kläcka ur sig en unge. Och när jag som tjej vid ngt tillfälle nämner att jag inte tycker om småbarn så är det enbart kvinnor/tjejer som blir provocerade och tar illa upp – och där undrar jag lite stillsamt: Är det möjligen så att de som blir provocerade är de tjejer som inte valt att bli mammor pga att de älskar barn, utan för att de trodde att ”det är ju så man gör för att vara godkänd som kvinna” eller liknande? Och så kommer jag, en tjej i ”normal mammaålder” och säger att jag inte gillar småbarn och aldrig tänker skaffa egna. Hoppsan, där fick de sig en tankeställare – man kan tydligen välja….. Och om de insett det innan de skaffade barn – tänk om de gjort ett annat val……? Hemska tanke…! Och så blir de arga på mig i rent självförsvar…? Jag vet inte om det är så, men jag misstänker. Detta skulle dock ingen erkänna öppet, så gissningsvis kommer jag få en hel del negativa kommentarer på den här posten. Men det struntar jag fullständigt i.