Den är jättefin.

Jag ville bara säga det.

PS. Testa att skriva /mountspecial när du sitter på din flygande mount. DS.

Jag är så jävla nöjd.

Skulle bara dra ett varv och kolla av Sholazar en gång till, för skojs skull. Inte trodde jag att katten skulle vara där, men på ett av spawnställena gick han omkring. (Tack Silverdragon för en fungerande rarespawn-databas!) Trodde att jag skulle vara tvungen att campa honom i månader, men jag har bara letat lite sporadiskt i ett par-tre veckor. Eller mycket sporadiskt till och med. Det här var kanske sjätte-sjunde vändan jag flög runt, sammanlagt.

Jag hade läst in mig lite på katten och han skulle visst ha nån pounceattack, så det var viktigt att man la freezing trappen vid sina egna fötter. Nervös som en idiot landade jag, körde abandon pet på min utbytbara ”varg” från Zul’Drak, slängde en freezing trap – men katten hann ut ur min range. Vänta några långa sekunder på cooldown på trappen, ny trap, concussive, tame, fryst katt – KLART! Det kan inte tagit mer än en och en halv minut sammanlagt. Ingen kom och störde, jag hann inte bli anfallen och avbruten av katten. En perfekt tämjning. Jag hade hjärtklappning och stickningar i händerna en kvart efteråt…

Han är så snygg. Han är så cool. Han har en dotande specialattack (samma som druttarnas moonfire). Han är min. Han är namnlös, men inte länge till hoppas jag.

Jag är så jävla nöjd. Sa jag det?

Nu kan jag inte byta ut en enda pet på den huntern. Alla fem är antingen rares eller såna som inte går att tämja längre. Men varför skulle jag vilja byta.

Huntern har nu dessa pets:

Loque’Nahak
Uhk’Loc
Spirit of Atha
Spirit of Koosu
Sapphire Hive Queen

Som en bonus tämjde min andra hunter (jodå jag har två åttisar… en bm och en surv, på samma server) Aotona i Sholazar för nån vecka sen. Trevlig goja, lagom anfallsljud och inget vingfladderljud som jag kan höra i alla fall. (Annars har fåglarnas flaxande ett ljud som är riktigt påfrestande i längden.) Han räknas dock som rovfågel, så det känns lite skumt att mata en goja med kött och fisk. Men det får man väl leva med.

Det enda som fattas nu för att göra mitt WoW-liv perfekt är en proto-drake (i vilken färg som helst) och tigermounten från Zul’Gurub.

Morgonens skitlåt var ”Ta mig till havet”. De andra låtarna som alltid ska dammas av såhär under sommaren är ”Sommartider” och ”Sommaren är kort”, plus några till. Jag hatar dem. Hatar hatar hatar.

Jag säger det igen:

JAG HATAR DEM.

Kära ostmackeförsäljare!

Jag tror ni har missförstått innebörden av ordet ostmacka/ostsmörgås/ostfralla/ostwhatever. En ostmackas pålägg består av ost, det hörs ju på namnet. Hade det varit något mer på mackan så skulle den hetat ost- och [påläggs]macka, som t.ex. ost- och skinkmacka, som ju redan finns, men är något helt annat än en vanlig ostmacka. Och dyrare.

Trots detta envisas ni försäljare med att på s.k. ostmackor klämma in:

- slemmiga salladsblad
- vattniga tomatskivor
- sega paprikastrimlor
- gummiaktiga gurkskivor
- svettiga skinkskivor(!)

…och ändå kallar ni det ostmackor. Hur kommer det sig? Vilken del av ”ost” är det ni inte förstår?

Det som är extra äckligt i sammanhanget är tomat och paprika, eftersom dessa båda grönsaker lämnar efter sig tydliga spår i ostskivorna, om grönsakerna ifråga fått ligga på osten i mer än fem minuter eller så. Grönsakerna både färgar och smakar av sig på osten, och plötsligt smakar hela mackan tomat eller paprika istället för ost.

Så. Jävla. Skitäckligt.

Varför kan ni inte bara göra mackorna som de ska göras? Här följer ett enkelt recept på en bra ostmacka:

1 bröd av valfri sort, gärna av frallatyp så att den blir en dubbelmacka
2 ostskivor
smör eller margarin av valfri sort, men helst riktigt smör eller Bregott

Gör så här:
Dela brödet om det är av frallatyp. Bred lagom mycket smör på bägge halvorna. Lägg en ostskiva på varje brödhalva, och lägg sedan ihop halvorna.

Färdigt!

Om ni följer det här receptet så kommer era ostmackor att bli utmärkta. Om ni sen vill garnera dessa mackor med en massa blaj, var så vänliga och skriv det på mackans etikett (eller liknande) och kalla dem för ost- och [påläggs]macka istället, så att man som hugad smörgåsköpare vet vad man får. Jag har otaliga gånger köpt mig en ostmacka och trott mig få just en ostmacka, för att sedan bita i den och upptäcka den hårda vägen att det trots allt minsann hade gömts en vidrig paprikastrimla mellan ostskivorna.

Gör om – gör rätt, kära ostmackeförsäljare.

Tack för ordet.
/Degbunke

Halvslaget – man får bara halva handen av den man hälsar på, ofta genom att hälsaren lyckas böja sin hand så att enbart fingrarna hamnar i ens egen. Praktiseras ofta av äldre (kanske de har ont i händerna och vill inte bli klämda på).

Den döda fisken – man får en slapp mjuk läskig hand i sin, helt utan skelett känns det som. Praktiseras ofta av kvinnor oavsett ålder (vågar de inte ta i ordentligt, eller?).

Den halva fisken – en lite ovanlig kombination av bägge ovanstående varianter – man får slappa fingrar i sitt grepp.

De här handslagen vill i alla fall inte jag råka ut för. Sådana här blaskiga handslag ger inte precis något större förtroende för den jag hälsar på, det känns nästan lite lömskt, som om personen är lite oärlig eller undanglidande.

Ett kort, fast handslag är trevligast, och ger bäst intryck.

Falsksjungande barnkörer får mig att må illa. Speciellt när de sjunger med gääääääälla röster.

Det fanns en motsvarande skitlåt i höstas också, som jag tror var med Lykke Li, men jag är inte riktigt säker. Hemska vissliga falsksjungade barnröster var det i alla fall.

Tack men nej tack. =P

Min första reaktion:
”Shit vad smidigt och vad fort det går!”

Min andra reaktion:
”….men det här är ju fusk….?”

Lite fuskigt känns det faktiskt, men jag tröstar mig med att jag redan levlat upp ett par gubbar till max, och en drös med alts till typ hälften. Så det känns ok att fuska nu. Om det nu är fusk.

För att citera en gammal favoritfilm, Göta Kanal:
”- Sånt här kallas fusk!
- Det bekymrar väl inte dig?
- Näe! Men det kallas det!”

En av altsen har jag redan flyttat. Vilken lättnad att kunna questa ifred… Jag har för första gången kunnat göra questarna i Tarren Mill, det var helt omöjligt förut. Stranglethorn har jag återvänt till också, det var ett favoritområde på min förra pve-server, men på pvp-servern gick det aldrig att vara där. Gank city, säger jag bara.

Nu flyter levlandet på med en himla fart. Dessutom har jag lagt in Questhelper, så det påverkar säkert farten också.

Tack och adjö, world pvp. Det var inte kul så länge det varade.

Det var på tiden. Nu vet jag var stället ligger också så det kanske är dags att knalla dit och få sig en fika och en utskällning. Hehe. ;)

I huvudet på en barista